käraste mormor, det var snart ett år sedan jag stod där vid din kista. det var nog den jobbigaste månaderna i mitt liv. jag skyller på mig fortfarande, vet att jag inte borde göra det. men de är så himla lätt. du var över hos oss på jul, som varje år firade jul och nyår. jag ångrar fortfarande att jag inte kom hem under din sista dag i sverige. jag ångrar de så pass mycket att jag har ångest för om jag hade varit där så hade jag kunnat säga hej då till dig. hejdå för alltid. jag ångrara också at jag inte åkte ner till dig när du låg på sjukhuset, visst mamma sa att de var en hemsk syn.. men då skulle jag ialf fått se dig. se dig som sjukast, krympt i alla delar på kroppen blivit så liten att du knappt syntes. min fina kleine oma som jag alltid sa.
för ett år sedan var jag i wien för att säga adjö till dig, sermonin i kyrkan var tuff, att se mamma så himla förstörd var så hemskt. det var de värsta som kunnat ske, att se sin egen mor med tårar i veckor.
jag minns när mormor gick bort, jag minns den dagen som igår, jag kom hem från jobbet och mamma och pappa stod och grät i köket. vad hade hänt? mormor? jag hade inga ord kvar, jag kunde inte tala. tårarna rann som floder ner för min kind. inte sant? det får inte vara sant? jag önskar ibland att man kunde deala lite med gud, men om de skulle vara så kanske inte livet skulle se ut som de gör idag.

men jag är glad, glad att ha haft en mormor som varit min idol i livet. jag har tagit åt mig allt du sagt och gjort, rättat min tyska när jag sagt fel grammatiskt, spelat uno till sent in i natten. nu om en vecka ska jag åka till wien igen, de kommer kännas konstigt. för nu kommer jag inte kunna sitta hemma hos dig i ditt vardagsrumms fönster och kolla ner på den fina staden. nu kommer ja besöka dig på din plats uppe i bergen med morfar och resterande släkt. det kommer kännas konstigt, men jag är glad. jag är glad att  jag är en del av det, wien österrike en del av mig.

men som min far säger, titta tillbaka på de som inte lever längre och le och var glad för alla minnen du fått tillsammans med dessa personer och ta nu istället vara på de som lever. och det ska jag göra.